Av Dana Wagler

Bild: Gemensamt tunnelbygge på Three Oaks Farm. Foto: Mona Lindholm

För några andelsägare, eller ”prenumeranter” som vi kallar våra andelsägare, handlar det ”bara” om att få tillgång till grönsakerna vi producerar. Men för de flesta handlar det om något mycket större. Jag ser andelsjordbruk som ett sätt att skapa en ny kultur kring mat – eller kanske att återförenas med den kulturen som en gång var. Jag tror vi är inne i en ny sorts epok inom jordbruket där vi kombinerar bitarna från den industriella jordbruksrevolutionen ihop med den ”nya” sociotekniska världen. Jag kallar det för den ”sociala jordbruksrevolutionen”.

Som andelsjordbrukare har vi en unik möjlighet att fylla ett tomrum i konsumtionssamhället. Människor är flockdjur och vi är beroende av relationer med andra för att må bra. Tack vara it-teknik har det aldrig varit lättare att skapa forum för gemenskap. Andelsjordbruk är ett sätt att praktiskt utföra denna gemenskap. Därför står relationsbyggande står i fokus på Three Oaks Community Farm.

Förening istället för firma

När jag ville bli bonde ville jag inte producera något anonymt som skulle stå på en varuhylla. Jag ville genom mat skapa något vackert tillsammans med andra.

Coompanion är en organisation som erbjuder kostnadsfri rådgivning till de som vill starta verksamheter tillsammans med andra och de finns i hela Sverige. De specialiserat sig på att hjälpa verksamhet med fokus på socialt företagande som vill göra samhällsnytta. Hos dem kändes det som att jag hade hittat hem med min vision för odlingen. Jag fick hjälp av dem med allt från att välja föreningsform, hitta samarbetsparters, skriva stadgar och allt annat för att komma igång med det praktiska. Dessutom har de agerat bollplank för att tydliggöra verksamhetens syfte.

Fler hjärnor bättre och roligare än en

Att vara bonde kan innebära mycket ensam tid på gården. Att driva verksamheten tillsammans med andra kan vara ett sätt att göra arbetet mer socialt och dynamiskt. Även om jag själv sköter all det praktiska med odlingen känns det ändå mycket värdefullt att dela visionen med fler.

Three Oaks är en ekonomisk förening där 5 personer sitter i styrelsen varav en arbetar på Coompanion och en är pensionerad grönsaksodlare. Odlingen ligger på min grannes mark och arrenderas av föreningen och därför sitter även han med i styrelsen. I övrigt sitter två andra andelsjordbrukare i styrelsen som driver egna verksamheter. Under 2020 kommer också två grönsakprenumeranter ingå i styrelsen. Vi håller öppna styrelsemöten – alla är välkomna att delta. Jag sitter själv inte med i styrelsen men deltar på alla möten. För mig passar det här upplägget bra eftersom jag vill ha lite distans från odlingen och inte styra över alla beslut som tas och värdesätter högt vad andra komma med för olika synpunkter och kompetens.

Forum för relationsbyggande på Three Oaks

Prenumeranternas egen Facebookgrupp 

Som lantbrukare känner jag att jag har ett ansvar att koppla människor samman med den maten de äter, men också att vara lyhörd till de behov och önskemål som konsumenterna har. Three Oaks har en sluten Facebookgrupp som vi tycker fungerar väldigt bra för att sprida information på ett enkelt och snabbt sätt. Gruppen ett viktigt verktyg för att kommunicera både praktiska saker som att dela recept, annonsera aktiviteter kopplat till gården och få hjälp med upphämtning och varje vecka läggar jag ut information (och påminnelser) om kommande leverans. Men vi använder också gruppen som ett diskussionsforum.  Ibland skickar jag ut ”lägesefterfrågningar” och märker att det är många som är beredd att kommentera och ge feedback vilket är förstås väldigt givande och värdefull. Här är jag noga med att ställa öppna frågor som till exempel ”hur upplever ni variationen i utbudet av grönsakerna ni fått än så länge?” istället för ”är ni nöjda med grönsaksutbudet än så länge”?

Det känns verkligen som att vi lyckats skapa en levande community tack vare Facebookgruppen och att vi driver verksamheten tillsammans vilket var precis min förhoppning.

Open Farm Policy 

På Three Oaks är transparens den kanske allra viktigaste komponenten i verksamheten. Vi vill att våra prenumeranter ska känna sig informerade och delaktiga i det som händer på gården och framförallt att de ska känna sig trygga med sin investering. Därför driver vi en öppen gård där alla är välkomna att få komma och se hur deras mat odlas och hanteras.

Vi började säsongen 2019 med att bjuda hem prenumeranterna till gården för en kick-off en vecka innan första leveransen. Vi grillade och åt tillsammans ute vid odlingen och därefter ledde jag en guidad rundvandring av odlingarna och visade vad de skulle kunna förvänta sig få med i leveranserna närmaste veckorna.

Det visade sig att många prenumeranter var intresserad av att arbeta praktiskt i odlingen så jag ordnade 3 arbetsdagar under sommaren som i år kretsade kring att bygga en stor odlingstunnel till tomater och gurkor. Många deltog och berättade att det var roligt ”att göra nytta” och känna att de hade haft möjlighet att kunna bidra till odlingen. Några har redan till och med frågat om vad ’vi’ kan bygga/göra nästa år gemensamt!

Vi avslutade säsongen med en knytismiddag på gården. Under kvällen bollade vi idéer inför nästa säsong och alla fick skriva fritt vad de hade för önskemål på en stor tavla som jag fotade av och la upp på Facebookgruppen där alla kunde fortsätta kommentera. 

Fortsatt kontakt även under vintern

Direktkontakt skapar ett annat sätt att konsumera som många upplever som mer genuint och äkta än att handla i affären. Många prenumeranter stannar gärna en stund och pratar med mig och med varandra. Även om jag inte har något vetenskapligt bevis så tror jag att vi mår bra av denna veckostund. ”Grönsaksbandet” som håller oss samman har vuxit sig starkt under säsongen och prenumeranterna har önskat att vi fortsätta träffas och hålla kontakt även under vintern för att diskutera olika teman som berör gården eller mat i stort.

Kollegor istället för konkurrenter

Fokus i denna text har varit på relationsbyggandet mellan producenten och konsumenten. Men det finns såklart andra relationer relaterade till gården som är minst lika viktiga. 

Hur ser vi egentligen på mat – är den bara ytterligare en handelsvara som vi förbrukar? Vad skulle mat kunna vara istället?  Och hur ser vi på varandra – är vi ett hot mot varandra eller finns det sätt vi skulle kunna arbeta tillsammans och dra nytta av våra olika styrkor? Jag tycker vi har mycket att vinna på genom att samarbeta istället för att tävla. Och jag tycker att mat förtjänar en större plats i vår dagliga närvaro. 

Jag skulle gärna vilja se ett större samarbete på gårdar och mellan olika gårdar. Jag skulle hemskt gärna kunna erbjuda fler av de produkterna mina andelsägare efterfrågar, nämligen frukt, bär, honung och ägg. Mark, infrastruktur och kunskap finns men tiden räcker i mitt, och många andras fall, tyvärr inte till. För att kunna erbjuda ett ökat utbud skulle ett förslag kunna vara att fler driver olika verksamheter på samma gård eller att man går ihop med närliggande gårdar och bildar kombinerade andelar eller helkostandelar tillsammans. Jag ser även ett stort värde i att koppla ihop de som gärna skulle vilja producera mat småskaligt tillsammans med etablerade bönder.  Samägande av redskap, maskiner och infrastruktur är ett annat exempel på hur vi kan bygga relationer och samtidigt spara pengar och minska vår miljöbelastning. Hur vi förhåller oss till varandra och skapar relationer tror jag har potentialen att inverka positivt till vår resurshantering inom matproduktion nu och i framtiden. 

Hjälp kontrollanter och myndigheter att hjälpa dig 

Jag skriver i kapitlet Lagar och riktlinjer för livsmedelsproduktion, hantering och förädling att livsmedelsreglerna är skrivna för industrin och därmed kan vara svåra att tillämpa i ett andelsjordbruk eller andra småskaliga jordbruk. Därför är det extra viktigt, tycker jag, att genom dialog skapa ett positivt partnerskap med myndigheterna. Detta partnerskap tror jag kan leda till ett bättre anpassat regelverk på sikt. Ett bra samarbete ge större utrymme för kreativitet och kompromisser. 

Tips för att få ett positivt bemötande från kontrollanter 

  • Var påläst. Berätta vad du gör och varför. 
  • Var transparent.
  • Våga ställa frågor.
  • Kom med egna förslag och lösningar. Myndigheterna har inte heller alla svar!
  • Hänvisa gärna till andra gårdar som har fixat liknande lösningar.
  • Var trevlig! Kontrollanterna är inte ute för att ställa till för oss. De vill samma sak som vi – att se till att den maten vi producerar görs på ett säkert sätt.